Efter att första ha levt ett liv med vanligt jobb och dagligt knog blev det dags att börja leva ett tuffare liv. Bara att dagligen leva bland rivningsbråte, spikar,eternit, tegel, betongpannor.... suck...
Sedan kom de med en ny övervåning som behövde fyllas med innehåll. Upp och kränga bland reglar, isolering och ännu fler spikar. För att inte tala om att klättra upp och ned på taket med nya takpannor, åka åtskilliga gånger med bråte till tippen eller klafsa omkring och spika ytterpanel m.m. Sån´t tär på ett par och nu när vi börjar bli färdiga så var det dags att ge upp.
Efter ett år av vardagligt liv och drygt två år med rivning och bygge är tiden inne för gå skilda vägar.
Tack för allt ...



...ni har har skyddat mig från allt ont som kan finnas på en byggarbetsplats. Det är starka band som knutits var dag, men de är nog också det enda som fortfarande är helt.

Den här helgen är den första utan mina gamla skor, men jag har ett par likadana till...
Den här helgen ja, vad har vi gjort senaste veckan? Jo, vedboden börjar bli klar och trädgårdredskap och annat fått flytta in. Bodens tak har fått underlagspapp men takpannorna får nog vänta till våren.




Efter att ha letat efter en viss "möbel" utan att finna vad vi vill ha är de första trevande stegen i möbelsnickeri tagna. Vad trästommen som just nu står i vedboden ska bli får ni veta senare. Panelen som kom upp förra veckan har fått färg, så det är bara en strykning till där så är det klart.



Att vår trogne snickare också ska komma imorgon och sätta upp diverse brädor och plåt gör att vi ganska snart bör kunna bjuda på en bild på resultatet av vårt projekt.

Det var ju så här det såg ut en gång i tiden, då mina skor fortfarande var hela.