Mycket gjort...

...men på annat än huset. Vi har ju alla våra olika specialiteter, en del är jag hygglig på och andra kan Eva bättre, Just när det är en del av "mina" jobb behöver bli klara för att Eva ska komma vidare så måste jag åka till Göteborg på mässa, komma hem ett knappt dygn för att sedan åka vidare på konferens i Åre,



se´n vanligt jobb två dagar (och lite spaljémålning) och igår åkte vi tillsammans till Krägga Herrgård för att bara må bra.



Efter att ha laddat batterierna i avkopplande miljö med god mat har vi idag fortsatt med uppsättning av toalettpappershållare, lite möbelvinklar, lite lampfix och annat smått och gott som inte gör sig på bild. En fönsterbräda är också bytt och Eva har börjat fixa till det förargliga hålet i vardagsrumsgolvet (det efter den gamla väggen).



Litet hål som kräver mycket pyssel eftersom det är i skarven mellan två olika gamla golv som dessutom inte ligger i exakt samma nivå, men nu är grunden till ekstavarna klar.






Upplysningens tidevarv

Den senaste tiden har det gått åt en del spackel och målarfärg. Nedervåningens trappvägg är klar och spaljén blir allt vitare. Vatten och avlopp är också kopplat till badkaret, som Eva provade i söndags (utan bubblor). Men nå´t annat som tagit en del tid är tillgängliggöra alla hål vi hade vi hade i väggarna och röja ur elskåp, pannrum m.m. Vår alldeles förträffliga elektriker skulle komma på besök. Vårt hus är ju byggt av en annan elektriker (med principen "bagarn´s barn") och dessutom ombyggt i etapper. Det innebar att han fick börja med att riva ut en hel del gammalt innan det nya skulle kopplas in. Förut såg  det gamla elskåpet som interiören av ett råttbo (åtminstone musbo, det satt en död mus i härvan när vi flyttade in för 10 år se´n)
Men så, igår, äntligen, fick övervåningen bada i ljus.



OK, elskåpet är ju fortfarande ett gammalt 50-talsskåp, så finishen därinne är väl inte den bästa, men nu är det ordning och reda på elen. I allrumet kunde Eva trassla upp alla förgreningar och förlängningskablar så vi kan börja få ordning på kontoret också.

Själv avslutade jag gårdagskvällen i badet. Vi har unnat oss ett riktigt juste badkar för de pengar vi sparat på att jobba så mycket själva. Underbart för både kropp och själ att ligga där medan eteriska oljor och skum som virvlar omkring i läckra färger. Lyxigt värre!




Inget spännande idag....

...men det börjar nog dra ihop sig imorgon, eller kanske tisdag-onsdag.....

Lavinfara

Det har ju varit lite växlingar i vädret senaste veckan. Själv åkte jag ut till landet ett par dagar, på vägen ut strålande vinterdag, på vägen hem snöstorm. Det blev mycket skotta snö, jag på stugans uterumstak och Eva ett antal gånger på infart etc. hemma. Se´n bidde det blidväder. Det är under så´na omständigheter man inser vådan och våndan av att ha mansardtak. Mycket snö på "toppen" och väldigt branta sidor skapar lavinfara "klass 5". Under dunder och brak far det ner, och där vi nyss skottade ligger åter en väl packad snövall, modell XL. Har ingen bild på snön när den låg kvar på vårt tak, men mittenbilden ger en viss uppfattning.




Inne i huset har vi fortsatt med spackling, målning och lite annat småfix. Bl.a. börjar trappväggen i vardagsrummet bli klar liksom öppningen mellan vardagsrum och hall.



I badrummet har fodret runt dörren kommit upp liksom ekskivorna på nischen. Gästrummet har fått "byta skepnad", från snickarverkstad till målarateljé nu när vi ska börja sprutlacka trappspaljén.





Nostalgitripp

Det är inte så roligt med bilder på spackel, slipat spackel och en och annan silikonfog. Det är det som vi mest håller på med nu, förutom att det lite lugnt och fira nyår i Linköping.

Men ett nytt år brukar ju innebära att man både ser framåt och bakåt. Framtiden har vi inga bilder på (annat än i våra huvuden) så det det får bli några jämförande bilder av vad som hänt på Almsätersvägen.

Huset:






Badrummet:



Sovrummet:



Allrummet:







Berättelsen om hur ett femtiotalshus byter skepnad när den gamla inredda vinden byts ut mot en en riktig övervåning.
I september 2009 planeras själva lyftet men vägen dit är lång. Förhoppningsvis är våra kroppar inte ledbrutna då, utan smärta och vältrimmade.