Har efter en tids uppehåll i byggandet drabbats av svår abstinens. Hallen har stått ofärdig och frestat oss till att sätta igång igen. Väggar och tak är i stort sett färdiga men golvet bestod av en gammal plastmatta som inte var anpassad efter rummets nya form, d.v.s. det var hål efter gamla trappan och ingen passform till den nya garderoben. Det har då inte varit aktuellt med nya foder, karmar och lister eftersom det är högst otroligt att det kommande klinkergolvet hamnar på samma nivå.
I helgen gick det inte att hålla sig längre.

Bort med mattan och masoniten den var limmad på. Under detta låg en gummimatta som nå´n form av tätmembran och under det en allsköns blandning. Vid ytterdörren lite klinker lagda runt en betongplatta där det förmodligen varit uttaget för ett "skrapgaller" en gång i tiden. Intill detta lite brädgolv där trappan en gång tiden gick upp. Det har stått en vägg i hallen eftersom det långt innan vi flyttat in fanns en liten förstuga närmast dörren. Där väggen stått var låg nu betong. Innanför detta en sober brun plastmatta på någon form av fiberplattor. Vid kanten av mattan lite masonit, av olika slag, på brädgolvet, elegant spacklat för att någorlunda hamna i samma nivå.

I andra änden vid vardagsrummet hittade jag, under tidigare nämnda fiberplattor, ett blå och grårutigt klinkerggolv. Det är rätt kul (eller?) att få uppleva historiens vingslag genom att dissekera ett golv.



Så långt var väl det mesta rätt väntat, men Eva blev nyfiken på en liten grön ruta med nå´n sorts plast på...Under den låg en perforerad masonit inspacklad vid den sobra bruna mattan. Nyfikenheten väcktes, den måste brytas upp och vad fanns där?



...Jo, en grop fylld med sand och grus.

Vi får se om fortsättning på gåtan kommer nästa helg, annars dröjer det ett par veckor eftersom vi har lite annat inplanerat.