Det är de små, små detaljerna....

...som kan ta så´n lång, lång tid. Det är ju inte första gången som jag skriver att lister tar tid, men kan inte låta bli det en gång till. Speciellt i ett gammalt vardagsrum som varit två olika rum en gång i tiden. När någon en gång i tiden tog bort väggen blev dels en bit av väggen kvar för oss att ta bort, dels lät man nivåskillnaderna i golv och tak vara kvar och dessutom har ju vi själva ställt till det med en trappa och ett par stålbalkar som byggts in. Hur som helst är allt finsnickeri i vardagsrummet klart inklusive "inramningen" av garderobsväggen.  
Lite spackel och färg är allt som behövs nu.

Nu, när vardagsrummet i princip är klart kan man med gott samvete "krascha" en stund i nya soffan.



OK, trappstegen står kvar där bakom, men jag skrev ju att vi behöver måla lite....




Skönt med proffs

I förra inlägget anade man en trave verktygslådor i hallen. De kom till nytta när vi "fuskade" och fick hjälp med att sätta upp spaljé, handledare och sättsteg i trappan samt samt lappa ihop taket runt densamma. Tog nog bara en tredjedel av tiden och blev förmodligen dubbelt så bra än om vi gjort det själva,
det var mycket pyssel och knåp.




När han var klar med detta gjorde han färdigt för spackling och målning i Mickes rum. Där har det var rätt provisoriskt se´n dryga året då vi bytte hans fönster och element. Blev lite klurigt där också eftersom värmerören inte kom upp ur golvet på ett optimalt ställe och vi vill inte riva upp golvet, men med en liten "låda" blir det nog snyggt ändå. Får återkomma med bild när det blir målat och klart.



Vad har vi själva gjort då? Ja i ärlighetens namn inte så mycket byggjobb. Lite hyllor har kommit upp i Annies rum och handdukskrokarna i badrummet och lite så´nt småpyssel. Men vi har också upptäckt att vi nu har ett hus som är värt att städa på vanligt sätt, d.v.s. damma, dammsuga, våttorka, etc. Efter att ha legat rätt lågt på den fronten under senaste året var det riktigt trevligt.
Hoppas man kan hålla den känslan vid liv när man städar även i framtiden....





Takinlägg

Det kom en del snö i veckan så lite mer tid än beräknat gick åt till att skotta.



Eva har, förutom att gräva frambilarna, mest ägnat sig åt alla lister i vardagsrummet. Blir en hel del småbitar runt förstärkningsstolpar och trappa...

I planen ingick också att sätta upp innertaket i hallen så det är också det som blivit gjort. Spotar och plafond ingick i det arbetet och resultatet blev helt OK.

Tittar man noga på den högra hallbilden ser man en trave verktygslådor, det är vår närstående snickare som börjat snygga till trapphålet och imorgon också ska få upp spaljén (hoppas vi).


Parkett, Pinnar och Panel

Inte alltid så lätt att hitta material när man håller på med ett gammalt hus. I synnerhet inte komplettera en tidigare "specialare" som en övergång mellan två parkettgolv. Men Eva är ju inte den som ger sig. Hon fick ett enkelt ekfoder att simulera parkett och efter envetet slipande och inpassande är jag rätt imponerad av resultatet.



Ett lager lack bara så lär det knappt synas att stått en vägg där.

Själv har jag under kvällarna fortsatt med sprutmålningen av den resterande spaljén. Då lärde jag mig att man inte alltid ska följa rekommendationer. Det visade sig att resultatet blev betydligt bättre med en något mindre utspädd färg en vad som, enligt sprutpistolstillverkare och färgfabrikant, ansågs lämpligt. De första "pinnarna" blev det ett evigt slipande på mellan varje lager men nu behövdes det inte. Så nu är även detta tidsödande arbete klart. Ja, måla går rätt fort med spruta, men för att undvika rinningar så lät jag det torka ordentligt mellan lagren. Och med målning på gång går det inte att använda arbetsrummet till annat.



Med detta klart var det skönt att få upp den sista panelen i hallen. I veckan ska innertaket börja komma upp där också. Tyvärr får vi nog vänta med socklar och foder tills vi lagt klinker på golvet.




Berättelsen om hur ett femtiotalshus byter skepnad när den gamla inredda vinden byts ut mot en en riktig övervåning.
I september 2009 planeras själva lyftet men vägen dit är lång. Förhoppningsvis är våra kroppar inte ledbrutna då, utan smärta och vältrimmade.