Här kommer en bild på de fina blommorna, som blombudet kom med i måndags när jag fyllde år. Stackars blombud, han undrade nog vad han hade kommit till för ställe. Han fick passera en virkeshög med presenning och gå mellan en hög med gamla eternitplattor och en byggställning. Ingen utelampa har vi vid ytterdörren och ingen ringklocka. I mörket vid 19-tiden bankade det på dörren. Jag öppnade dörren, med en knuff, då dörren har slagit sig lite. Blombudet blev nog rädd, för han räckte över blommorna med en väldig fart utan att säga någonting.
Jag sa, med lite ironi i rösten: Visst bor vi fint! Blombudet svarade: Jaa, men det blir nog fint när det blir färdigt.